En bristande framtidstro och ökande segregation – finns det hopp?

Inför det nyligen inträffade riksdagsvalet var socioekonomiskt utsatta områden en het fråga där politikerna turades om att komma med förslag om hur gängkriminalitet och -våldsproblematiken i ”förorterna” kan bekämpas. I stället för att handla om hur samhället kan agera för att förbättra förutsättningarna för de boende i dessa områden handlade debatten nästan uteslutande om hur konsekvenserna av boendesegregationen och ojämlika förutsättningar skulle bekämpas. Områdena och de boende där har framställts som ett problem, medan vi på My Dream Now i stället ser en stor potential där ungdomars röster måste få höras.



Likvärdighet utan framtidstro

Enligt Skollag (2010:800) ska olika skolor vara likvärdiga, det vill säga att området ens skola befinner sig i ska inte påverka dess elevers framtidsutsikter. Alla elever har inte samma förutsättningar, och skolan ska kompensera för det. Men en avhandling som publicerades förra året visar att det finns en markant skillnad i elevers framtidstro baserat på vilket område deras skola tillhör. Det är inte så konstigt eftersom både boende- och skolsegregationen ökar stadigt.


En betydande konsekvens av segregation är att den tillgängliga utbildningen för barn och ungdomar i områden med stora socioekonomiska svårigheter inte är densamma som för barn i andra områden. Deras föräldrar har inte heller samma arbetsmöjligheter.

Avhandlingen visar också att den generella atmosfären av framtidstro på en skola ökar risken att eleverna begår brott, och dessutom i högre grad än individuella elevers syn på sin framtidsutsikt när det handlar om just våldsbrott.


Ogynnsamma familjeförhållanden ökar risken för brottslighet, men om skolarbetet ses som meningsfullt, kan denna effekt motverkas. Inför valet har brottslighet bland unga i områden med där framtidsförhoppningar generellt är låga varit högt på agendan, och särskilt gängkriminaliteten. Den retorik som använts har förmedlat en uteslutande negativ syn på dessa områden och dess ungdomar, deras framtid. Retoriken förmedlar ökad social och politisk kontroll i dessa områden som lösningen på problemen.


Potential istället för problem

Som någon som har följt den skol- och kriminalpolitiska debatten nära ser jag denna retorik, och den politik som följder med den, med stor bestörtning. Inte bara för att många av förslagen går emot det gedigna forskningsunderlag som finns, utan främst för att det omänskliggör de som bor i dessa områden som diskuteras. De ses som ett problem i stället för offer av en utbredd problematik. När politiker och media inte framställer ungdomarna som några med potential, hur ska ungdomarna själva kunna känna någon framtidstro?



För mig har det därför känts givande att få arbeta med dessa ungdomar som målgrupp. Både i form av de förberedande, mer administrativa, arbetsuppgifterna inför elevaktiviteter samt elevaktiviteter i form av Klasscoach-träffar och studiebesök hos olika arbetsgivare. Det är något speciellt med att få se både medarbetare hos arbetsgivarna och eleverna visa engagemang och nyfikenhet gentemot varandra. Men framför allt ger det en otrolig känsla att få se när elever inser hur många olika framtidsmöjligheter som finns, och när de öppnar upp sig om sina förhoppningar och drömmar.


Jag önskar verkligen att fler kunde se på dessa barn och ungdomar så som de ser sina egna och omgivningens. Att bryta segregationen är inte bara de segregerades uppgift, utan en för alla samhällspositioner. Att se det engagemang som finns bland både individer och företag är därför upplyftande. Med det nuvarande politiska klimatet hoppas jag få se det öka ännu mer.

Rebecka Tomasson

Praktikant, My Dream Now



Källor: SOU 2020: 28: En mer likvärdig skola – minskad skolsegregation och förbättrad resurstilldelning, s. 15.

SOU 2020: 28: En mer likvärdig skola – minskad skolsegregation och förbättrad resurstilldelning, s. 16

Segregation i Sverige – årsrapport 2021 om den socioekonomiska boendesegregationens utveckling, s. 23.

http://su.diva-portal.org/smash/get/diva2:1546267/FULLTEXT01.pdf, s. 76. Ibid, 80ff.